För några dagar sen när barnen (och vi) var i skolan sågade dom ner några palmer här, så när barnen kom hem satte dom direkt igång med att försöka öppna kokosnötterna som låg i en stor hög på marken. Dom var verkligen skickliga, och så envisa. Men efter mycket jobb lyckades dom få fram den lilla kokosnöten och dricka/äta det goda ur den. Såklart fick även vi smaka, och de var faktiskt inte så tokigt. 

 

Ronja

Förlåt för den väldigt dåliga uppdateringen dom senaste dagarna, men det har bara inte riktigt blivit av. Vi har haft ledigt i helgen, så i fredags morse kom taxin och hämtade upp oss för att skjutsa oss till hua hin. Så himla bekvämt med taxi, så slipper man åka kommunalt, de kostade ju knappt 20 € t/r per person från barnhemmet till hotellet i hua hin. Så det var lätt värt det! 

 

I hua hin gjorde vi så lite som möjligt, låg på stranden och njöt till fullo, åt god mat (inte ris, vi har liksom tröttnat på det, eftersom vi äter det 2 ggr per dag här), sovit i en varm och skön säng utan oljud, duschat i varmvatten, ätit typ världens godaste italienska glass och bara tagit det riktigt lugnt. En välbehövd och skön helg, men nog saknade vi våra gullungar, så det kändes bra att komma tillbaka med taxin igår kväll. 

 

Vi alla har varit lite små krassliga, haft ont i halsen, hostat och nyst stup i kvarten. Men inte så konstigt när barnen som vi umgås med mest hela tiden ofta är sjuka. Sen har vi haft väldigt kallt i vårt rum, så vi har legat och frusit på nätterna. Nu har vi dock fått filtar, skönt! Men när vi var i hua hin bröt min förkylning ut iallafall, så det blev ingen skola och undervisning för mig idag. Men de fixar nog Nathalie och Jessica galant utan mig, fick dock just ett mess av Nathalie att bussen fått motorstopp, så dom troligtvis skulle missa första lektionen, haha. Men så tråkigt att jag inte får träffa alla barnen, speciellt när vi har varit borta hela helgen, men hoppas jag mår bättre mot kvällen iallafall! Så jag ska försöka slänga ihop några blogginlägg nu, när jag inte har så mycket annat att göra. 

 

Ronja 

På första bilden ser ni våran underbara morgonutsikt från vår lilla stuga, det är kallt men väldigt vackert här på morgonen. Vid klockan 7 samlas alla barnen vid ingången till hemmet, för att sen springa till bussen. Det är ofta lite bråk i början om vem som ska sitta var osv, men bara man kommit iväg så förvandlas hela bussen till en skönsjungande sovsal. Många av barnen sjunger med till de thailändiska låtarna tills de somnar i varandras famnar. Det är en så himla mysig stund att ha dessa små underbara barn sovandes i sin famn hela vägen till skolan, som tar ca 30-40 minuter. Som ni ser på bilderna så sover barnen lite hur som helst och var som helst, men det stör inte dom.

 

Skolan som barnen går i är till för barn som har det fattigt ställt, ca 50 % är barnhemsbarn och resten barn från byn. De yngsta går i Kindergarden, sen är det årskurs 1-9. Vi undervisar klass 1-6. Klass 1-4 är jätte duktiga och sitter mestadels tysta och lugna och vill lära sig, medan klass 5-6 är betydligt mer ointresserade och högljudda. Men vi gör iallafall vårt bästa för att försöka hålla intressanta, roliga och lärorika lektioner. 

 

I deras engelskaundervisning jobbar vi med ett program som innehåller väldigt enkel engelska, man satsar mycket på att barnen ska få höra och leka till sig språket. Det här programmet är ganska nytt, därför är det i allmänhet dom yngre barnen som är bättre på engelska. Eftersom de äldre inte hade samma tillgång till lika bra material när de var yngre. Vi har inga strikta linjer om hur vi ska bygga upp lektionerna, utan vi får använda de material vi vill och göra precis som vi känner, vilket är rätt skönt. 

 

Vi träffade en liten kompis när vi kom hem från skolan (sista bilden), precis utanför våran dörr nere vid vattnet, gulligt välkomnade hem ändå. 

 

Ronja & Nathalie 

 

Här om dagen slog oturen till lite grann.. Vi lyckades tydligen låsa ut oss från vår lilla stuga, vilket resulterade i ett litet äventyr. Efter lite teckenspråk lyckades vaktmästaren förstå vårt problem och satte igång projekt "öppna upp thailändska jobbiga fönster", efter mycket om och men lyckades han få upp ett litet hål, så att Nathalie med sin fina akrobatik kunde klättra in genom fönstret och öppna upp dörren till oss. Hurra. Men inte nog med det, ca 10 minuter senare skulle Jessica gå in i andra rummet, men lyckas då tappa ner nyckeln mellan springorna på altanen. Så de kan gå, men tur att de inte var värre än så, haha. 

 

Ronja & Nathalie 

 

 

 

Dagen började med en iskall dusch hemma hos Rose och David, eftersom de knappt har varmvatten här. Efter frukosten packade vi ihop väskorna igen och började bilresan mot barnhemmet. Det tog ca 2 timmar att komma hit. När vi kommit fram fick vi kolla in vår lilla stuga som vi bor i och kika runt lite. Alla barnen var i skolan då, så det var väldigt tomt här. Vi for iallafall iväg till ett stort köpcentrum där vi fick handla all vår frukost och snacks till den kommande veckan.

 

När vi kom tillbaka till barnhemmet hade alla barn kommit hem från skolan. Då hade dom fått till uppgift att städa gården, men några kom fnittrande fram för att hälsa. Stora härliga kramar fick man direkt, så underbart fina barn. Sen var det lek och bus som gällde innan de var dags för middag, de var några som kom hit och skänkte mat, så det blev som en liten fest för barnen. Efter middagen var det dags för att hjälpa de små duscha, i iskallt vatten, innan de var dags för läggning.

 

Man har verkligen känt sig lite bortkommen idag, vet inte riktigt vad man ska göra eller hjälpa till med. Men barnen är bara för underbara! Det går inte en minut utan att man har någon i famnen eller klängandes på sig. Det finns så mycket som jag sku vilja skriva om och berätta, men då skulle de nog bli allt för långt inlägg. Vi har det iallafall riktigt bra här! Tyvärr har vi inte tagit några bilder idag, men i morgon ska vi försöka ta några. 

 

Ronja